alexanderlundgren

Kommer hem, slänger nycklarna i skålen vid dörren, hänger sina cheap monday på stolen vid sängen, suckar, duschar, suckar, hoppar i sina mjukisbyxor, öppnar kylskåpet, suckar, lagar det ända han har; tre smörgåsar, öppnar en öl och suckar en sista gång.
Han tänker. Och han tänker inte dra klyschan "varför är allt som det är?". Även fast han igentligen kanske känner något åt det hållet.
Jävla svampplockar filosofer!
Istället tänker han på en känsla, känslan som leker med tanken; Inget är verkligt. Ditt liv är en illusion i någon slags simulator som har stannat och som du inte kommer ur. Matrix är en perfekt metafor. Inte konsitgt att det är hans favorit film och trilogi.
Den känslan har spökat och stökat i hans skalle fram och tillbaka i hela hans liv. Men den har kommit mer konstant nu under den senaste månaden.
När han hamnar i den känslan, känns det som om världen plötsligt blir ljus och ljuden av skator, vind och rörelse omkring honom blir väldigt dova. Allt är över på 5 sekunder, men det känns som en evighet. Efter den upplevelsen ställs han upp mot väggen med frågor som involverar "verklighet", "vackert", "rutin", "konstigt", allt som har med det dagliga livet att göra. Och idag blev det verklighet. Han skulle kunna skriva hur mycket som helst om verklighet, men lämnar er istället med frågan:
"Kan du definera verklighet?" 
Fastnar i tankar. Dagens tanke:

"(          )"