alexanderlundgren

Jag hoppas att du vet att allt jag gör, gör jag för dig.
Jag är USEL!
Detta är sista gången jag skriver i denna blogg.
Jag är värdelös, men jag älskar dig.

Tänk att stå där med facit i hand, med hela livet upplagt och klart innan du lever det.
Tänk om det är så. Att man ser vägen innan man bygger den.
Om det är så skulle hans livsfilosofi förstöras, en livsfilosofi som inte fungerar i detta samhälle men som han gärna lever efter. Så när han får sina infall och spontana byxryck, så är det vägen han ser innan han bygger den och då undrar man vem det är som kan "definera" ordet spontan.
Livsfilosofin försvinner.
Men inte utan ett helvetes motstånd.

En tanke till er.
Den är som en drog.
Denna sida är anledningen till att folk lever i misär!
Det är därför folk super, drogar, blir socialt inkompetenta, psykiskt störda (de sitter och väntar på den rätte kärleken men det händer aldrig och det gör dem helt galna och primitiva) och allmänt rädda för solen.
De aldrig får jobb, för Ove Persson (som är en potential arbetsgivare) ser bilderna från helgen då de har däckat med ena handen i toaletten och med ett stadig grepp om kuken med den andra (självklart har en polare jävlats med "den" och sedan tagit ett kort på spektaklet).
Detta är bieffekter med facebook! Så, välkommen!

                                                                      // Alexander Lundgren, grundaren till en blå tanke
                                                                                och hans tankar om Facebook.

Får inte ihop det.
Han räknar,
Han tänker,
57/3 blir genomsnittet 19 per tumme.
Han sover,
Han står,
Han når sina tår,
Inte ens ok,
Men vilken komik,
Han kastas åt höger,
Åt vänster,
Om det fortsätter kommer han spricka.
Denna lek,
Lek med mardrömmar,
Är vad ni skulle kalla liv,
Men känslan är kall och förjävlig,
Vakna upp,
Inte ens ok,
Men vilken komik,
Vakna om och gör det baklänges.
Sov nu innan du hinner bli ledsen och trött.

Ett sms som ändrar situationen i kriget mellan grönt och noll i den svarte boken. Så underbart! Alltså, missförstå rätt eller undvik att missförstå helt och hållet; Men det är så jävla gött överhuvudtaget, inte bara att grönt kommer ta över världen utan det är bara gött.
Erfarenhet och goa gubbar!
Nu är det dags att flanera. På tal om det:

                             "Cause' waking up in the metropol can be quite scary"
Eller:
                 "Should I take another picture and go back to sleep?"

Fan, trötthet infinner sig i hans sinne. Men gött è det!
(Undra varför han är så optimistisk?) Som Buddha sa:

"Allt fint tar slut, och då lider vi."
Men är det så nu? Det märker vi nog med tiden. 

Vaknade upp, klia sig i huvudet, gäspa, titta ut genom fönstret.
Haha, vilken soft dag.
Tar på sig sina mjukisbyxor som är uppvikta för en kortare existens. Han älskar när dom är uppvikta på det sättet.
Kliver ut i köket och skrattar åt diskens olika formationer och färger. Seriöst, han har aldrig sett disk i så många färger och formationer. Det är sjukt.
Haha, vilken soft dag.
Men han tänker på dig, bara så du vet :(

Kommer hem, slänger nycklarna i skålen vid dörren, hänger sina cheap monday på stolen vid sängen, suckar, duschar, suckar, hoppar i sina mjukisbyxor, öppnar kylskåpet, suckar, lagar det ända han har; tre smörgåsar, öppnar en öl och suckar en sista gång.
Han tänker. Och han tänker inte dra klyschan "varför är allt som det är?". Även fast han igentligen kanske känner något åt det hållet.
Jävla svampplockar filosofer!
Istället tänker han på en känsla, känslan som leker med tanken; Inget är verkligt. Ditt liv är en illusion i någon slags simulator som har stannat och som du inte kommer ur. Matrix är en perfekt metafor. Inte konsitgt att det är hans favorit film och trilogi.
Den känslan har spökat och stökat i hans skalle fram och tillbaka i hela hans liv. Men den har kommit mer konstant nu under den senaste månaden.
När han hamnar i den känslan, känns det som om världen plötsligt blir ljus och ljuden av skator, vind och rörelse omkring honom blir väldigt dova. Allt är över på 5 sekunder, men det känns som en evighet. Efter den upplevelsen ställs han upp mot väggen med frågor som involverar "verklighet", "vackert", "rutin", "konstigt", allt som har med det dagliga livet att göra. Och idag blev det verklighet. Han skulle kunna skriva hur mycket som helst om verklighet, men lämnar er istället med frågan:
"Kan du definera verklighet?" 
Fastnar i tankar. Dagens tanke:

"(          )"

Nu sitter han och reflekterar över helgen som gått med en kopp kaffe i handen.
I've stuck in a moment, and now I can't get out of it!
Han bara sjunker ner i soffan med ett leende stort som mona lisa och tänker; Han vill inte komma ifrån det där tillfället. Det var magiskt, underbart, fantastiskt och sagolikt så det gör inget om han har fastnat. Det är bara bra.
Han tittar i spegeln framför honom och han fastnar med blicken på sitt egna öga. Och blicken flyger in i ögat, nästan som ett tv-spel, där huvuduppdraget är att fånga in minnen och aldrig glömma dom. Man kan säga att ögat blir som en kommunikationscentral där signaler hindrar  framtida missförstånd.
Fredagen hade sitt slut och det blev lördag och han hade still inte found vad I'm letar for, men med ett berg och två underbara människor blev lördagen fullbordad.
Han är nöjd.
Och hjärtat är inte alltid rött blev han lärd, utan delar ibland på platsen med blått och vitt under 90 minuter. Som i söndags kväll. Men älskling, du vet att du är älskad. Undertecknads hjärta slår alltid för dig, oavsett färg. Och nu ska han viska en sak:
Rött vinner alltid.
Sammanfattningvis så kan man säga att han njöt utav denna helg med en underbar flicka och fina vänner. 
Oj, skolan som lär hur man ska ta kontroll över fyra hjul borde besökas. Tillbaka till verkligheten. Men rummet är i alla fall fint. Haha, där fick du onda gröna teletubbie!
Han är förvirrad. Dagens tanke:

"Det finns ingen bättre spegel än en god vän"